Järn och mangan ligger lösta i vattnet nere i brunnen och fälls ut först när vattnet möter luft. Det är därför vattnet kan vara klart i kranen men ändå lämna rostbruna eller svarta spår.
Nere i brunnen finns nästan inget syre, och där är järn och mangan lösta i vattnet. När vattnet kommer upp och möter luft reagerar de med syret och blir till små partiklar. Järn blir rostbrunt, mangan blir svart. Gränsvärdena är 0,5 mg/l för järn och 0,05 mg/l för mangan. Att manganets gräns är tio gånger lägre beror på hälsan, inte bara på fläckarna.
Järn ger rostbruna fläckar i porslin och på tvätt, metallisk smak och igensättningar. Mangan ger svarta prickar och beläggningar som lossnar i flagor, ofta först i toaletten eller tvättmaskinen. Eftersom gränsen för mangan är så mycket lägre är 0,1 mg/l mangan mer angeläget att åtgärda än 0,1 mg/l järn, trots att järnet syns mer.
Ett enkelt test: tappa upp ett glas och låt det stå. Blir klart vatten grumligt och brunt efter en stund har du löst järn. Är vattnet grumligt direkt är järnet redan utfällt, eller så handlar det om järnbakterier. Brunt slem i hydroforen eller i toalettens spolkant tyder på järnbakterier.
Mangan är svårare än järn. Järn faller ut ganska lätt, men mangan kräver högre pH eller ett filtermaterial som ger reaktionen extra hjälp. Är pH för lågt måste det höjas först, annars fungerar inget filter oavsett hur det är dimensionerat. Är järnet bundet till humus behöver humusen bort först. Vid järnbakterier behöver brunn och ledningar också desinficeras.
En vattenanalys är första steget innan filter väljs. Då kan analysresultatet tolkas i sin helhet och rätt åtgärd anpassas efter just din brunn.
Järnet är löst i vattnet nere i brunnen och fälls ut först när det möter luft. Det betyder att du har löst järn.
Mangan som fällts ut. Gränsvärdet för mangan är 0,05 mg/l, alltså tio gånger lägre än för järn.
De tre vanligaste orsakerna är för lågt pH, järn som är bundet till humus, och järnbakterier som sätter igen filtret.