En radonavskiljare blåser helt enkelt luft genom vattnet så att gasen släpper och kan ventileras bort. Tekniken är enkel och mycket effektiv, men installationen ställer några krav.
Vattnet luftas kraftigt i en tank så att radonet går över från vattnet till luften, och luften ventileras sedan bort med en fläkt. Nästan allt radon försvinner. Eftersom vattnet passerar en öppen tank försvinner trycket i systemet. Därför behöver vattnet pumpas vidare med en extra pump efter avskiljaren. Det är en förutsättning, inte ett tillval.
Frånluften avgör resultatet. En avskiljare som blåser ut radonet i ett pannrum utan egen ventilation flyttar bara problemet från vattnet till inomhusluften. Luftningen tillför också syre. Finns järn och mangan i vattnet börjar de fällas ut inne i tanken, som med tiden sätts igen. De behöver hanteras i ett eget filtersteg.
Behovet fastställs med radonprov. Storleken styrs av radonhalten och hur mycket vatten hushållet gör av med. Utrymme, ljudnivå och möjligheten att dra en kanal ut över tak avgör ofta vilken modell som går att använda.
Räkna in extra pump, avlopp, frånluftskanal och ljuddämpning redan när du planerar. Kontrollera med nytt radonprov efter installationen, och därefter med jämna mellanrum. Fläkt och munstycken sätts igen med tiden, och en avskiljare som tappat kraft ger inga synliga tecken.
En vattenanalys är första steget innan filter väljs. Då kan analysresultatet tolkas i sin helhet och rätt åtgärd anpassas efter just din brunn.
Nästan allt, förutsatt att avskiljaren är rätt vald och att frånluften leds ut ovan tak.
Ja. Avskiljaren bryter trycket i systemet, så vattnet måste pumpas vidare efter tanken.