Jonbyte är principen bakom avhärdare, nitratfilter och humusfilter. Filtret byter ut det du inte vill ha mot något ofarligt, och spolas rent med salt när det är fullt.
Filtermassan består av små plastkulor som håller fast vissa ämnen och släpper ifrån sig andra i utbyte. En avhärdare tar upp kalk och lämnar ifrån sig natrium. Ett nitratfilter tar upp nitrat och lämnar ifrån sig klorid, samma ämne som finns i vanligt salt. När alla platser i massan är upptagna spolas den ren med saltlösning och kan börja om.
Jonbyte tar egentligen inte bort något ur vattnet – det byter ett ämne mot ett annat. Det som byts in stannar kvar i vattnet. Det är sällan ett problem, men det förklarar varför avhärdat vatten har mer natrium, och varför jonbyte inte är rätt teknik när den totala salthalten behöver ner.
Behovet framgår av analysen. Andra ämnen i vattnet påverkar hur mycket filtret orkar. Hög hårdhet gör att en avhärdare måste spola sig oftare, och vissa ämnen konkurrerar direkt med det du vill bli av med. Därför bygger dimensioneringen på hela analysen, inte på ett enda värde.
Massan väljs efter vad som ska bytas ut. Fel massa ger dålig kapacitet även om filtret i övrigt är rätt. Räkna in saltpåfyllning och avlopp för sköljvattnet när du planerar var filtret ska stå.
En vattenanalys är första steget innan filter väljs. Då kan analysresultatet tolkas i sin helhet och rätt åtgärd anpassas efter just din brunn.
Det fastnar i filtermassan och spolas ut i avloppet tillsammans med saltlösningen när filtret rengör sig.
Saltet gör filtermassan användbar igen genom att lösgöra det som fastnat.