Avhärdning tar bort de ämnen som bildar kalk. Det löser kalkproblemen, men gör samtidigt vattnet lite mer frätande – därför ska man inte ta bort all kalk.
I ett avhärdningsfilter byts kalcium och magnesium, alltså det som bildar kalk, mot natrium. Natrium ger inga avlagringar. När filtermassan är full spolas den ren med saltlösning. Därför behöver en avhärdare fyllas på med salt med jämna mellanrum, och den behöver ett avlopp för sköljvattnet.
Kalk fälls ut där vattnet värms upp. Det ger beläggningar på elpatronen i varmvattenberedaren, i kaffemaskinen och på blandare, och gör att det går åt mer tvättmedel. Men helt mjukt vatten är inte målet. När kalken försvinner blir vattnet mer benäget att angripa rören, så en liten mängd ska vara kvar.
Hårdhet mäts i tyska grader, °dH. Under 5 är vattnet mjukt, 5–10 medelhårt, 10–20 hårt och över 20 mycket hårt. Vita ränder på duschglaset som kommer tillbaka direkt efter torkning är det tydligaste tecknet, tillsammans med grå beläggning i vattenkokaren.
Filtret väljs efter hur hårt vattnet är och hur mycket vatten hushållet gör av med. Det är förbrukningen som styr, inte husets storlek. Ställ in det så att en liten hårdhet blir kvar, ungefär 4–6 °dH, i stället för att ta bort allt. Räkna in saltpåfyllning i driften.
En vattenanalys är första steget innan filter väljs. Då kan analysresultatet tolkas i sin helhet och rätt åtgärd anpassas efter just din brunn.
Nej, det smakar inte salt. Men natriumhalten stiger något, vilket kan ha betydelse för den som behöver hålla nere sitt natriumintag.
Nej. Låt en liten hårdhet vara kvar, ungefär 4–6 °dH. Helt mjukt vatten angriper rören lättare.
Oftast från omkring 10 °dH, beroende på hur mycket varmvatten hushållet använder.