Hårt vatten innehåller mycket kalcium och magnesium. Det märks som kalkavlagringar i kök och badrum, framför allt där vattnet värms upp. Det är ett besvär, inte en hälsorisk.
Hårdhet är ett mått på hur mycket kalcium och magnesium vattnet innehåller. I Sverige anges den i tyska grader, förkortat °dH. Under 5 °dH är vattnet mjukt, 5–10 medelhårt, 10–20 hårt och över 20 mycket hårt. Anmärkning ges normalt över 15.
Kalk fälls ut när vattnet värms upp, eftersom varmt vatten inte kan hålla lika mycket kalk löst som kallt. Därför sätter det sig i varmvattenberedaren, i kaffemaskinen och på blandare, och tvätt- och rengöringsmedel räcker inte lika långt. Kalcium och magnesium är näringsämnen, så hårt vatten är inte farligt att dricka. Motsatsen är däremot ett problem: mycket mjukt vatten angriper ofta rören.
Vita ränder på kranar och duschglas som kommer tillbaka direkt efter torkning, grå beläggning i vattenkokaren och tvätt som känns sträv. Vattenanalysen ger hårdhetsgraden och det underlag som behövs för att välja rätt filter.
Avhärdning är standardlösningen och blir aktuell från omkring 10 °dH. Låt en liten hårdhet vara kvar, ungefär 4–6 °dH, i stället för att ta bort all kalk. Kalkavskiljare som bygger på magneter eller elektricitet sänker inte hårdheten. De kan påverka hur kalken sätter sig, men analysen visar samma värde efter som före.
En vattenanalys är första steget innan filter väljs. Då kan analysresultatet tolkas i sin helhet och rätt åtgärd anpassas efter just din brunn.
Nej. Kalcium och magnesium är näringsämnen. Hårt vatten är ett besvär i hushållet, inte en hälsorisk.
Avlagringar märks tydligt från omkring 10 °dH, särskilt i varmvattnet. Anmärkning ges normalt över 15.
De sänker inte hårdheten. En vattenanalys visar samma värde före som efter.